JAG ÄR STARK!!
Jag är stark
jag är stark
jag är stark
Ja jag är så mycket starkare
än du.
Nej
Jag är en dålig ljugare
lyckas aldrig övetala någon
och allra minst mig själv
Men jag är stark
jag ÄR stark
jag ÄR STARK
Äh
Det är lönlöst
Fuck allt
jag är liten
svag
och inte stark någonstans
Jag orkar inte
låtsas mer.
jag är stark
jag är stark
Ja jag är så mycket starkare
än du.
Nej
Jag är en dålig ljugare
lyckas aldrig övetala någon
och allra minst mig själv
Men jag är stark
jag ÄR stark
jag ÄR STARK
Äh
Det är lönlöst
Fuck allt
jag är liten
svag
och inte stark någonstans
Jag orkar inte
låtsas mer.
Din stjärna strålar liv
Vart tog du vägen?
du försvann
Likt en stjärna som blir en supernova innan den dör
Som du strålade, sedan strålade tusen gånger mer och ännu lite till
Bara sådär
Ingenting
säger mig hur var varför
Vilket land är ditt hem nu?
Kanske det som kallas paradiset
eller härligheten eller himlen eller evigheten
blev du en riktig stjärna till slut?
Ja det tror jag
Det är där du hör hemma
Som du strålar, och strålar tusen gånger mer och ännu lite till
in i mitt såkallade liv
Som en droppe i havet är din stjärna på natthimlen
den droppe som får mig att överleva
den stjärna som hjälper mig klara av mörkret om natten
Tack
Jag ska följa dig en dag
ska bara leva lite till
du försvann
Likt en stjärna som blir en supernova innan den dör
Som du strålade, sedan strålade tusen gånger mer och ännu lite till
Bara sådär
Ingenting
säger mig hur var varför
Vilket land är ditt hem nu?
Kanske det som kallas paradiset
eller härligheten eller himlen eller evigheten
blev du en riktig stjärna till slut?
Ja det tror jag
Det är där du hör hemma
Som du strålar, och strålar tusen gånger mer och ännu lite till
in i mitt såkallade liv
Som en droppe i havet är din stjärna på natthimlen
den droppe som får mig att överleva
den stjärna som hjälper mig klara av mörkret om natten
Tack
Jag ska följa dig en dag
ska bara leva lite till
Minnets oförmåga att behålla det viktigaste
Jag minns inte längre
Insåg det nyss
att jag inte kan se ditt ansikte
för mina ögon
att doften av både midsommar och julafton
inte längre finns i mig
Undrar var du tog vägen
varför sinnen vägrar behålla
det sista du gav mig
Innan kaoset brakade loss
Till och med tårar vägrar rinna
Bara ett tyst inre fördjävligt tryck
en klump som håller inne tårar
parfymerar minnets doft
förmörkar bilder
Jag saknar dig
Mer än någonsin
Men snälla snälla
Ta inte ifrån mig det sista jag har
Insåg det nyss
att jag inte kan se ditt ansikte
för mina ögon
att doften av både midsommar och julafton
inte längre finns i mig
Undrar var du tog vägen
varför sinnen vägrar behålla
det sista du gav mig
Innan kaoset brakade loss
Till och med tårar vägrar rinna
Bara ett tyst inre fördjävligt tryck
en klump som håller inne tårar
parfymerar minnets doft
förmörkar bilder
Jag saknar dig
Mer än någonsin
Men snälla snälla
Ta inte ifrån mig det sista jag har
Det är lite jobbig nu
Det är lite jobbigt nu
Borde vara bra
Har det jag behöver och lite till
Lite kallt bara
Fryser
Te i koppen vägrar värma
Undrar varför men hittar inget svar
Det är lite jobbigt nu
Konstigt, det borde vara mer än
skitbra
Hittar liksom inte den där
värmen
eller är det värme som saknas?
Kanske är jag bara sällskapssjuk
eller förtvivlat ensam
Det är lite jobbigt nu
Pizzan bara haväten
Dags att börja köpa mindre?
Nu när...
Kollar telefonen men nej
inga missade samtal inga sms
Morgonrocken känns fruktansvärt tung
Det är fördjävligt nu
Borde inte sakna
Gamla bananer stora diskberg överkokta snabbmackaroner
Äh jag är nog bara sällskapssjuk
och ska nog ta på en tjock tröja
(Men snälla, glöm mig inte)
Borde vara bra
Har det jag behöver och lite till
Lite kallt bara
Fryser
Te i koppen vägrar värma
Undrar varför men hittar inget svar
Det är lite jobbigt nu
Konstigt, det borde vara mer än
skitbra
Hittar liksom inte den där
värmen
eller är det värme som saknas?
Kanske är jag bara sällskapssjuk
eller förtvivlat ensam
Det är lite jobbigt nu
Pizzan bara haväten
Dags att börja köpa mindre?
Nu när...
Kollar telefonen men nej
inga missade samtal inga sms
Morgonrocken känns fruktansvärt tung
Det är fördjävligt nu
Borde inte sakna
Gamla bananer stora diskberg överkokta snabbmackaroner
Äh jag är nog bara sällskapssjuk
och ska nog ta på en tjock tröja
(Men snälla, glöm mig inte)
Något. Någon.
Jag tror
Att det finns något – någon – däruppe.
Eller nere eller runtomkring eller allt ihop
på samma gång.
Någon som kan flytta berg.
Som kan släcka solen, torka havet, tysta åskan,
blanda alla tusen himlakroppar.
Någon som kan laga hjärtan och trösta tårar.
Som kan få vissna växter att blomma.
Vissna människor att stråla.
Och jag tror också
Att detta något – denne någon – är stor nog att förstå när
ingen annan gör det.
Inte ens jag själv.
Någon har gjort en plan och någon tror på den.
säger jag älskar dej och gör ditt bästa,
så kommer jag att hjälpa dig med resten.
För livet är svårt och hårt. fördjävligt.
Men någonstans ändå ganska fantastiskt,
det har någon sett till.
Ja jag tror till och med
Att det finns en kraft.
En kraft som kallas kärleken.
En kraft som håller allt samman,
som låter oss dras till varandra och som har skapat leenden
och pannkakor och pussar.
Kanske har någon skapat denna kraft. Eller så har kraften skapat någon. Om inte kraften och någon blev till samtidigt. Måhända är kraften och någon. Ja de bara är, har aldrig blivit till, bara finns, i varandra.
Och de ser till oss,
allt överallt och ingenstans.
Ser till att allt ordnar sig.
Jag kan inte heller låta bli att tro
Att något – någon – och kärleken är i mig och runt mig.
Får mig att hoppa till av glädje när musik spelas på högsta volym.
Får mig att lyckas nå drömmar, hitta en plats att vila,
skapar fönster att blicka ut genom, ger mig modet
att rulla i daggvått gräs en majmorgon.
Ja, som låter mig rysa till av lycka när en solstråle letar sig genom träden och in i tågvagnen och lyser upp allt som behöver lysas upp en morgon klockan 7.
Jag tror
Att något – någon – är stor.
Oändliga stjärnor på natthimlen. Men någon är mer.
Större än oändlig.
Det går inte att leva med någon.
Men det är omöjligt att leva utan någon.
Inte konstigt att folk börjar undra.
Att det finns något – någon – däruppe.
Eller nere eller runtomkring eller allt ihop
på samma gång.
Någon som kan flytta berg.
Som kan släcka solen, torka havet, tysta åskan,
blanda alla tusen himlakroppar.
Någon som kan laga hjärtan och trösta tårar.
Som kan få vissna växter att blomma.
Vissna människor att stråla.
Och jag tror också
Att detta något – denne någon – är stor nog att förstå när
ingen annan gör det.
Inte ens jag själv.
Någon har gjort en plan och någon tror på den.
säger jag älskar dej och gör ditt bästa,
så kommer jag att hjälpa dig med resten.
För livet är svårt och hårt. fördjävligt.
Men någonstans ändå ganska fantastiskt,
det har någon sett till.
Ja jag tror till och med
Att det finns en kraft.
En kraft som kallas kärleken.
En kraft som håller allt samman,
som låter oss dras till varandra och som har skapat leenden
och pannkakor och pussar.
Kanske har någon skapat denna kraft. Eller så har kraften skapat någon. Om inte kraften och någon blev till samtidigt. Måhända är kraften och någon. Ja de bara är, har aldrig blivit till, bara finns, i varandra.
Och de ser till oss,
allt överallt och ingenstans.
Ser till att allt ordnar sig.
Jag kan inte heller låta bli att tro
Att något – någon – och kärleken är i mig och runt mig.
Får mig att hoppa till av glädje när musik spelas på högsta volym.
Får mig att lyckas nå drömmar, hitta en plats att vila,
skapar fönster att blicka ut genom, ger mig modet
att rulla i daggvått gräs en majmorgon.
Ja, som låter mig rysa till av lycka när en solstråle letar sig genom träden och in i tågvagnen och lyser upp allt som behöver lysas upp en morgon klockan 7.
Jag tror
Att något – någon – är stor.
Oändliga stjärnor på natthimlen. Men någon är mer.
Större än oändlig.
Det går inte att leva med någon.
Men det är omöjligt att leva utan någon.
Inte konstigt att folk börjar undra.
