thebrightside

Du sa Hej
kort och koncist
och jag tänkte
Hej
öppnade nästan munnen
en hundradels sekund
sedan svek det
modet alltså
och jag sprang.

Det fastnade en skärva på näthinnan
en bit av dig
jag ser den när ögonen är öppna jag ser den när jag blundar
likt en flisa i fingret
som vägrar försvinna.

Ett Hej för lite
en tystnad för mycket
och springande fötter
som aldrig någonsin får kramp skit
en skärva på näthinnan
ett ärr förevigt.

Ett minne som
alltid
lämnar ett spår av
ångest.