Ett brev fullt av dåligt samvetes-överskott
Hej
det kanske är för sent att skriva detta nu
att skicka iväg ett brev
som förmodligen inte kommer fram
som postgubben kommer titta konstigt på
söka igenom systemet en gång till
och undra vilken galning det måste vara
som skickar ett brev till en
ickeexisterande människa?
Ja vilken galning det måste vara
som vägrar inse att det tog slut
där för länge sen
i en sal som luktade död, rädsla
jag minns det faktiskt
doften alltså
vilken galning jag måste vara
du sa en gång
Mamma, lämna mig inte så här
utan ta ner den där vackra stjärnan som du
alltid tittar på när du gråter, snälla mamma?
och jag vågade inte svara
hade inget att säga
du fick bara ännu en örfil
i alla år har jag funderat över svaret
och hör mig när jag säger att
Jag ska inte lämna dig, jag ska kämpa
och jag behöver inte ta ner någon stjärna,
den vackraste står ju framför mig.
Snälla barn
min snälla jävla vackra stjärna
jag skulle ha kämpat
jag skulle ha svarat
ingen domstol någonstans
där det luktade död och rädsla
skulle skilja oss
för jag älskade ju dig
trots all sprit som kom emellan
trots alla smutsiga örfilar
vilken galning jag måste vara
Det är för sent för dig att finnas
och jag förlåter aldrig en galning som jag
men allt som skulle göras får väl göras nu istället
någon sorts kompensation för det dåliga samvetes-överskott
som lever inom mig
och nu ska mitt jävla anamma kämpa för livet
ty aldrig mer ska det bli som för oss
jag lovar
min stjärna, jävla vackra stjärna
det är nog för sent för att skriva detta nu
men ändå, förlåt
Kommentarer
Trackback
