Skadeglädje är den enda sanna glädjen
Log för mig själv
ingen såg
förstås
det gör de aldrig
när jag ler åt honom
åt hans besatthet
hur han räknar gatplattor
klär av sig naken
förgäves tänder och släcker lamporna
tänder och släcker
Jag ler
ty jag ser då
att någon kan skatta sig olycklig
ännu mer olycklig
att mina tårar glöms bort
i hans ångestfyllda besatthet
Jag ler
och inser
att han ber
förtvivlat till något, någon om bättre tider
och äntligen kan jag
slappna av
ja äntligen
Kommentarer
Trackback
