Snart finns jag inte mer

Solen skiner snart försvinner jag

Tror du solens strålar genomtränger
också mig, som ett ensamt skrik
från ett förtvivlat barn
Vet strålarna, hoppas
inte det orkar liksom inte vara
genomskinlig men bara på natten
får jag ro att se något mer än bara
ingenting då finns inga strålar
att gömma sig för och blunda
gör det samma

Ge mig en blick snart försvinner jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0