Idag och i evighet

Idag
Såg jag en glimt av dig bland molnen
Jag tog ett litet skutt
litet
Det blev till ett hopp
blev till vingar
Och jag såg
att du bar mig

Idag
Tog du min hand
min
Dina ögon lyste som månen
på en natthimmel i sagorna
Och jag tänkte
att här vill jag stanna

Kärleken ÄR allt!

I dessa tider
(När det mest är skit vart man än vrider och vänder sig)
är väl kärleken det sista vi har kvar
du vet det där väldigt sköra, väldigt starka och väldigt röda
Jo jag tror faktiskt det.
För trots all skit lyckas ögonen
kisa och filtrera bort
allt det där som förstör
Och DÅ
ser jag hjärtformade pepparkakor
tända ljus
oväntade leenden
änglahyss
utsträckta armar
(Ja allt som är totalt fullständigt omöjligt utan kärlek)
Dig


Kanske borde ge upp?

Undrar om det är sant som de säger
att om man bara tittar ordentligt
letar lite
ser man dig överallt
det där som kallas himlen?

Jag vill ju se dig
höra dig känna dig
letar som en tok
lyfter varenda sten
kikar i varje litet hål
kryper hoppar spejar och spanar

Hittar bara skit
Nej, det måste vara en myt
det där som kallas himlen står skrivet i sagorna
Du är en legend som aldrig dör

Eller vänta
en glimt av något annat
vackert som en saga
som legender
var det du?
Letar lite till.

Ord och inga visor!

Bortom gryningen finns aldrig tänkta tankar

I skymningsljuset av och an de vankar

Väntar på att någon med sorg och smärta

Ska gjuta dem i sitt hjärta

 

Tidigare bortglömda tankar blir tänkta och ger liv

Till ord sjungna från oändlig tid

Med tårfull klingande stämma de strömmar ut

Och försvinner till en värld utan slut

 

Där ingen förtvivlan finns förvandlas ord

Till visor med kraft att utföra det hemskaste av mord

Ljuv melodi klarar att brustna hjärtan laga

Dess ord  skriver tidlösa visor i evighetens saga


Tänkattdetärsåhär

Tänkattvikan
se allt det vackra

Tänkattviorkar
tro på det goda

Tänkatt
det sista du tar ifrån oss
är kärleken

Snart finns jag inte mer

Solen skiner snart försvinner jag

Tror du solens strålar genomtränger
också mig, som ett ensamt skrik
från ett förtvivlat barn
Vet strålarna, hoppas
inte det orkar liksom inte vara
genomskinlig men bara på natten
får jag ro att se något mer än bara
ingenting då finns inga strålar
att gömma sig för och blunda
gör det samma

Ge mig en blick snart försvinner jag

Lite bokstäver blir

Ett Ord
blir en mening
blir ett sammanhang
Och Ordet är
ja det bara Är
i evighet

RSS 2.0