stjärnor slocknade
vägar blev diken
skosulor tejpades förgäves ihop med silvertejp
och våra röster försvann
de gick inte upp i rök,
de sprang liksom för fort ifrån oss som i en dimma
Utan röst men med kraft viskade du
Du är vacker som en dag
Du är vacker som en natt tyckte jag
men det sa jag aldrig
och aldrig någonsin kommer jag få vara vacker som ett dygn
som tjugofyra timmar
med dig
För allting föll med våra skrik och kvar fanns inga dagar
inga nätter
Bara trasiga skosulor
och kanske jag
Agnes
Du kan verkligen fånga sånt som ingen annan kan sätta ord på "utan röst men med kraft", helt otroligt. Jag älskar dig, blir rörd av denna dikten!.
1