Jag orkar inte balansera på den där normlinjen

Minns skratten och groteska miner
förbannade hånande leenden
skammen
när pennan försvann bortom linjen
den där som man skulle måla innanför
för gjorde man det
då var man duktig
annars var man ingenting annat än värd lite skit
Jag minns det som igår
kanske är allt förvrängt krokigt och fel
mina minnen alltså
men jag minns det så

Den har aldrig försvunnit
den där skammen
att inte lyckas måla innanför
att inte vara duktig
bara vara värd lite skit
men jag orkar inte passa in i det där facket
med ettiketten "duktig söt social flicka"
den där normen som alla borde följa
för att bli lyckliga
?
Jag har försökt
tro inte något annat
men varje steg hamnar utanför linjen
och skratt och groteska miner
förbannade hånande leenden
omringar den där olyckliga hemska kroppen
min kropp hela jag
som inte passar in

Men jag orkar inte
JAG ORKAR INTE
vara den där duktiga söta sociala flickan som jag borde vara
lyckas inte balansera på linjen
men det är väl så
vissa är dömda att misslyckas
att dö olyckliga för att normen har en annan storlek
och bara värda lite skit

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0