Tomhet och uppgivenhet

Det var en gång för länge sedan
ett Hjärtat fyllt till brädden
när solen sken och
bekymmerslöshet var ett faktum
lycka
också

Ett hjärta som någon gång
gick sönder
och allt rann ut sakta men säkert
utan plåster
utan
skydd

Tomhet och hålrum
ekande skrikande röster
och jag faller
i hjärtats djupa hål
ger
upp

Fångar du mig
slänger du ner din väg
som ett rep som en tråd
livets väg
och tvingar mig lämna
tomhet och uppgivenhet
Snälla
du?

Låt vägen leda rakt in
i DITT hjärta
där du plåstrar om
och ger mig en bit av dig
att fylla ett tomrum med

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0